Det finns klockor och sen finns det klockor...

"Jag fick en klocka efter 25 år på mitt jobb. Den var besvärlig och försenade sig hela tiden. Så jag tog den först till en urmakare, som sade att det är fel på själva motoriken, att den inte gick att reparera. Sen kontaktade jag importören, som upplyste mig om att det var tur att jag fått en sådan klocka: på grund av tillverkningsfelet så fanns det bara några från samma serie - så den var faktiskt mycket värdefull eftersom den var så unik! Fast jag kunde ju inte använda den, så en kompis tog mig till en guldsmed, där jag köpte min nuvarande klocka - för 25 euro. Den går bra och fungerar perfekt."
Alf

"Min första klocka hade jag sparat ihop till själv. Den var billig, av metall med ett guldfärgat armband. Men den fungerade bra, jag hade den säkert i närmare tjugo år. Jag fick en fickrova en gång också, men den använde jag aldrig."
Alf

Publicerad 01.12.2013 kl. 19:49

Mammas jacka

"Idag har jag på mig min mammas jacka! Hon köpte den och en tillhörande kjol på 1960-talet från en affär i Stockholm. Det säger något om av vilken god kvalité den är. Jag kommer inte ihåg något speciellt tillfälle när hon skulle ha haft den, men jag har använt den till lite finare tillfällen - som på vernissage och så."
Inger

Publicerad 29.11.2013 kl. 09:56

En kofta längs vägen

"Min kofta har jag köpt via min dotter. Hon var på väg till Nådendal och ringde mig när hon hade fått syn på den i en butik på vägen. Hon beskrev den så bra och undrade om jag ville köpa den, så jag slog till. Jag tycker om den. Egentligen har min dotter och jag olika smak när det gäller kläder, men hon vet vad jag tycker om."

Margitha

Publicerad 27.11.2013 kl. 10:10

En brud i ljusblå klänning

"Jag gifte mig i Pargas, min blivande man var krigsveteran. Jag var nervös på bröllopet, eftersom jag var osäker på om han skulle klara av allt ståhej - trots att vi höll bröllopet litet. Det här var 1948.

Jag hade på mig en ljusblå klänning i tunt ylle. Den hade 3/4 långa ärmar och krage, och var sydd hos en sömmerska. Jag hade en ljusröd ros i håret, ljusröda rosor i brudbuketten. Och min make hade en ljusröd ros i knapphålet, den ljusröda rosen var vår färg. Han var klädd i randig kostym, mittemellanmörk, med kravatt. 

Efter bröllopet åt vi middag hos min syster. Jag var lycklig och nervös. Vi fick 58 goda år tillsammans."

Ester

Publicerad 24.11.2013 kl. 12:52

Dans i rutig klänning

"Jag hade en röd- och blårutig klänning, den var knälång, hade krage och korta ärmar. Den var lite finare och den gick jag på dans i ungdomsföreningens lokal i Houtskär i. Det ordnades danser också under kriget, men då i smyg: man hade täckt för fönstren. Vi dansade till levande musik, dragspelsmusik. Jag var den enda som var tvungen att be om lov för att få gå på dans och jag fick gå först efter konfirmationen. En gång när jag var tio fick jag gå och se på när de dansade."

Ethel

Publicerad 21.11.2013 kl. 08:56

Kapten Knappen hugger ved

Jag har en brosch i form av en yxa. Det är en god vän som givit mig den. Man fick liknande under kriget, som pris för att man huggit ved - det behövdes för att värma landet och man högg också vid fronten de gånger det var lugnare där.

Min farbror Elis var ute vid fronten och som skogsman fick han ansvara för att dela ut skogsområden som männen skulle hugga till ved. Där fanns en hemskt illa omtyckt kapten som kallades för Knappen. Han ville också hugga. Elis visade honom ett område med de tjockaste, segaste trädena. När Knappen klagade på att ingen kan hugga ner dem, sa min farbror Elis: "Här trivs en skogshuggare". Hur det gick med Knappens vedprojekt vet jag inte.

Mormor Hannas fina händer

Min mormor Hanna, född 1868, emigrerade till Amerika, där hon fick jobba som jungfru åt en rik familj. Bland annat skulle hon lappa barnens kläder. De blev så förtjusta i hennes fina stygn, de sa: 'You have wonderful hands'."

Solveig

Publicerad 16.11.2013 kl. 09:55

Klädd för tennis

"Som sjuttonåring började jag spela tennis. Det fanns en vaktmästare som hette Karlsson som hjälpte mig att skaffa det jag behövde för träningen. Ändå hände det sig att jag tränade i bara kalsongerna.

Nuförtiden retar jag mig oerhört på att spelarna har skärmmössorna bak och fram när de spelar. Skärmen ska ju skydda mot solen när man servar. Det ser busaktigt ut att ha dem bak och fram, men det är väl tufft."

Alf

Publicerad 09.11.2013 kl. 09:00

Att inte vara som alla andra

"Det fanns en flicka som gick i min skola i mellanskolan. Man kunde nog säga att hon blev mobbad, utfryst. Vi andra kom från hem som tillhörde övre medelklassen, men jag minns att hon ett år gick i samma vinröda stickade tröja hela vintern. Jag har nu efteråt haft så ont samvete för att vi fryste ut henne. Men det är så svårt att säga emot i den åldern, när det värsta är att inte vara som alla andra."

Inger

Publicerad 06.11.2013 kl. 09:24

En rosa brud och en korrekt blivande make

"Jag gifte mig 1973, eller kanske 1972. Jag hade en gammalrosa brudklänning med båtringning och puffärmar - det var modernt då.  Klänningen var knälång och klockad. På huvudet hade jag en pillerask, den sparade jag som minne, men den finns inte kvar längre. Jag hade vita fresior och buketten hade inslag av blått i sig. Min blivande make hade mörk kostym och gråblå slips - han var mycket korrekt. 

Efter bröllopet gick vi på restaurang och åt middag i glada vänners lag. Vi hade smörgåsbord till förrätt, oxfile med persiljesmör till huvudrätt och glasstårta till efterrätt. Till efterrätten drack herrarna konjak och damerna likör. Ja, jag drack också konjak för konjak tycker jag om - det har jag alltid gjort."

Asta

Publicerad 31.10.2013 kl. 12:46

Röda och blå mockablusar

 

"Jag har på mig en Nanso-klänning som jag köpte 2012. Jag såg den i skyltfönstret på Universitetsgatan och tänkte att den kan vara bra att ha inför julen. Jag brukar inte använda rött så ofta, men köpte den ändå.

Jag hade klänningen på ett museum en gång när vi hade biblioteksträff där. Då blev jag uppmanad att ha klänningen på bibliotekets julfest och det hade jag. Jag har en brosch till den också, en yxa. Den har jag fått av en god vän som minne.

En syndig färg

Min mamma, som var djupt troende, tyckte att rött var en syndig färg. Hon sade det aldrig rakt ut till mig, istället sade hon att jag passar bättre i blått. En gång när jag skulle fylla år, frågade hon vad jag vill ha i födelsedagspresent. Då råkade det vara populärt med röda mockablusar, mina kompisar hade sådana och jag önskade mig en sådan jag också. Jag fick en som var blå."

Solveig

Publicerad 30.10.2013 kl. 10:00

Ett halsband till favoritklänningen

"Det här halsbandet köpte jag för att ha till den svarta och vita Vuokko-klänningen som jag har berättat om tidigare. Min man är arkitekt och har också gett ut publikationer, bland annat om Chiewitz. En gång bjöds vi in till fest till Stockholms byggnadsförening. Det var inför den festen som jag köpte halsbandet. Tyvärr syntes det ju inte så mycket mot det svarta mönstret på klänningen."

Inger

Publicerad 26.10.2013 kl. 10:20

Att sticka sig fram till kärnan

 
"Vi firade barndomsjularna hos min mormor. Av hennes kläder minns jag kanske bäst de mameluckaktiga underbyxorna med spetsar, de var ofta gredelina.
 
Vi var hos mormor på jularna hela stora släkten, det kunde vara runt 30-40 personer. Mormor var fantastisk när det gällde att ge presenter: en gång gav hon garnnystan till min mamma och hennes systrar. De avskydde att sticka men var tvungna att sticka upp det ganska stora garnnystanet tills de hittade det som fanns i mitten - en sedel. Min mamma som inte var bra på att handarbeta, stickade som ett långt bälte av sitt nystan.
 
En gång fick vi följa ett rep som gick genom alla rummen i hela hennes hem, vi följde och följde och följde tills vi kom ut i garaget där en tvåmanskanot stod. Den hade jag och min syster fått av våra föräldrar."
 
Margitha
Publicerad 25.10.2013 kl. 15:18

Att klä sig i söndagsbilaga

"Jag spelade hockey och bandy tills jag var 18 år. Jag minns när jag köpte mina första 'hockare', skridskor. Jag köpte dem från en osto- ja myyntiliike och de gick ju sönder genast, förstås. Jag köpte nya efter det, fick tjäna ihop genom att sälja blåsippor på Runsala och panta flaskor.

Vi hade inga speciella träningskläder utan spelade i våra vanliga plagg, som äppelknyckarbyxorna till exempel. Visst gick kläderna sönder på träningarna, men min mamma tvättade lappade - hon tyckte att det var bättre att jag sportade än att jag skulle ha drällt runt och till exempel tjuvrökt. När vi spelade matcher hade vi lagets speltröja. Den var gul med fem svarta stjärnor. Och så använde vi Turun Sanomats söndagsbilaga till skydd för skenbenen.

Min jacka är en gymnastikjacka som har haft byxor till. De blev så slitna att jag var tvungen att slänga dem. Jag tycker om hemmakläder som är lediga och sköna att ha på sig."

Alf

Publicerad 19.10.2013 kl. 12:00

Berättelsen om Master von Jycken

"Jag har på mig en hundtröja, som jag tycker om eftersom den är så varm och skön.

Jag hade en hund en gång, Master von Jycken hette han och var en schäfer. Vi hade så roligt tillsammans och var ute mycket tillsammans. Han var så snäll. Men så, när mitt första barn föddes, tyckte min svärmor inte att det passade sig med ett spädbarn och en hund i samma hus. Så jag var tvungen att ge bort Master von Jycken till en familj i Helsingfors. Som jag sörjde och grät länge! Senare fick jag ett fotografi av honom tillsänt mig på posten och det tröstade mig lite."

Ella

Publicerad 18.10.2013 kl. 12:39

Glädjen i att skida

"Jag jobbade ju som idrottslärarinna förr och det är klart att jag sportade en hel del på fritiden också. Jag tyckte till exempel mycket om att skida. Jag tog på mig ett par lätta utebyxor, satte skidorna på biltaket och åkte till exempel till Reso för att skida. Där fanns ett bra spår. Jag har också skidat mycket på isarna kring själö – där finns mina sista skidor fortfarande, för jag skidar inte mera. Jag skidade ensam ganska mycket. Det enda som krävdes för att jag skulle trivas på skidorna var att det var ett bra spår."
Ann-Britt
Publicerad 17.10.2013 kl. 15:26

Vi är Årets modegärning 2013!

På Nöjesgalan 5.12.2013 fick vi pris för "Årets modegärning". Oerhört roligt och hedrande: tusen tack för nomineringen och tack till alla som har röstat på oss!

 

Vi är nominerade för pris!

Vi står som nominerade för "Årets modegärning" i Nöjesgalan 2013. Oerhört roligt! 
Här finns länken där du kan kolla in nomineringarna och rösta på din favorit (hoppas det är Modeminnen!).

 

Om bloggen Minnen i mode

Finns det minnen i plaggen du har på dig? När har du haft som roligast i favoritklänningen? Vilket plagg i garderoben har lappats mest? Hurdana reaktioner har du fått på den röda hatten? I vilka städer har skorna promenerat?

Modeminnena här på bloggen är insamlade i samband med diskussioner med boende på tre äldreboenden i Åbo. Bloggen är en del av projektet Seniorkultur, och kommer att uppdaterad regelbundet. Prenumerera gärna!

Ta gärna kontakt om du har frågor, kommentarer eller andra synpunkter på bloggen!
Kontakt fås t.ex. genom att e-posta johanna.slotte(at)abo.fi.

 

 

 

Senaste kommentarer

16.12, 08:33Vuokko-klänningen av Helen
10.12, 21:51Mingelparty av Kugge
09.12, 15:59Vi vann! av Helen
06.12, 21:49Vi vann! av Satu