Mera om fracken... och en varg

 

Fracken
"Jag flyttade till Mariehamn i min ungdom och blev där bekant med en som hade grundat ett företag. Han behövde hjälp med sin firma och som tack fick jag handla i en annan butik han ägde: en klädaffär. Jag köpte byxor, skjortor och en frack. När jag sedan flyttade tillbaka till Åbo på 1960-talet fick jag inbjudan till en fest på Turun Yliopisto. Det stod att man skulle vara uppklädd på den festen. Jag var den enda på hela festen som hade frack. Sedan dess har jag undvikit frackfester. Det var för övrigt samma frack som jag murade skorstenen i."
Alf

Vargen
"I mitt barndomshem hade vi en päls av varg. Jag minns att vi barn en gång hade tagit ut den på gården och förstökte lägga den så att det skulle se ut som om en riktig varg låg på gräsmattan. Sen stod vi på balkongen och tittade ner på den."
Inger
 

Publicerad 19.09.2013 kl. 17:38

Blandade modeminnen

 

Blått gör sig bra på TV
"Jag blev en gång intervjuad i ett program om prästgårdskultur. Det spelades in på prästgårdsmuseet i Korsnäs. Jag hade fått klara direktiv om vilka färger som gör sig bra på TV, och köpte en varmblå byxdräkt för tillfället. Jag blev sminkad och det fanns reservkläder att välja mellan också, om man skulle ha råkat köpa något som ändå inte passar. Det var ett mycket proffsigt gjort inslag. Sen var jag med på TV en annan gång också och intervjuades om Hilma Granqvist. Den gången gick det annorlunda till, då satt jag på en stol mitt i vårt hem på Nylandsgatan. Inget smink, ingenting."
Solveig 

Klippa, spinna, karda ull
Jag kommer från skärgården där vi hade får. På höstarna åkte vi ut till holmarna där fåren hade gått över sommaren och jag fick vara med och springa ifatt dem och fånga in dem. Jag var också med när de klipptes, jag var med och klippte, skrubbade och till och med kardade och spann ullen. Men min mamma skötte stickandet. Hon lappade också strumporna när de gick sönder. Under kriget tog man vad som fanns, det var inte bara att slänga när kläderna gick sönder. Huvudsaken var att man var ren och hel."
Alf

 Strumpbyxor som gått sönder
- "Om silkesstrumporna gick sönder, så försökte jag själv lappa dem med en liten virknål".
- "Sen kom ju lacken, man kunde till och med lappa strumpbyxorna med nagellack."
Inger och Solveig


 

 

Publicerad 19.09.2013 kl. 20:38

Kyligt i uniformen

 

"I militären hade vi en vardagsuniform och efter en tid fick vi en festuniform att ha på oss vid festligare tillfällen. Då, när jag kom till militären var jag nästan 190 cm lång, men vägde inte ens 70 kg. Den uniformen jag fick var sydd för en betydligt kraftigare byggd man än jag. Jag minns att första gången jag hade min festuniform på mig, så så var den så vid att det snöade in innanför kragen."

Alf

Publicerad 19.09.2013 kl. 19:59

Första inlägget på egen hand

Idag har modebloggarna på Wiléns träffats och vi ska försöka formulera det första inlägget på egen hand, utan Karins assistans. Tusen tack till dig, Karin, för dina fantastiska bilder och att du hjälpte med att starta upp den här bloggen!

Om allt lyckas som det ska, borde ett nytt inlägg dyka upp inom kort!

Publicerad 19.09.2013 kl. 19:55

Hemsömmerska & en skotskrutig kjol

En klänning som aldrig hann användas
"Min mamma hade en hemsömmerska, hon hade sytt en jättevacker röd och vit klänning till mig. Sen flydde vi från Viborg under vinterkriget, och jag hade aldrig haft tillfälle att använde den där klänningen och den blev kvar i skåpet. Vi kom tillbaka men ryssarna hade tömt hela stan. Det plagget älskade jag, men jag fick aldrig använda det. Hemsömmerskorna ringde man till och så kom de hem och sydde upp vad man hade kommit överens om."

En kjol som hängde med länge
"Jag minns en skotskrutig kjol jag hade som flicka, med en tillhörande övredel. Min mamma sparade alltid tyg, så man kunde sy om och använda plagg länge. Jag hade samma kjol när jag blev lärare i min gamla skola, men med en ny övre del. Min gamla tyskaläraren frågade mig om jag inte hade haft den där kjolen redan då jag gick i skolan. Efteråt undrade mina elever varför jag inte längre använde den vackra skotskrutiga kjolen i skolan."

Sommarblusen
"När vi pensionerades bodde vi i Spanien och då hade jag ofta den här blusen på. Fortfarande har jag den sommartid. Jag brukar inte ha så mycket rosetter, men den här är lite extra. Jag har haft den i 20 år. De flesta kläder jag har brukar jag ha i 10–20 år."

Anna-Lisa

 

Publicerad 13.09.2013 kl. 13:16

Dräkt i favoritfärgen

"Jag har på mig en blå dräkt som jag köpt från en modeaffär i Åbo till ett bröllop. I den höll jag för första gången ett offentligt tal till brudparet, jag hade hjärtklappning och magknip. Senare har jag också haft den på ett dop. Några år har den inte gått på, men nu går den på igen. Men ärmarna och byxbenen har blivit för långa. Jag älskar ljusblått, blått över huvud taget. När min dotter var några månader gammal och jag var ute och gå med henne i en blå sovpåse, frågade någon om det var en pojke, och undrade sedan varför jag hade blått till en flicka. En tid hade jag ganska mycket rött också, men jag tycker att jag har blivit för gammal för det nu."

Marghita

Publicerad 13.09.2013 kl. 13:11

För små skor

"Skorna under kriget var så fula och svarta. Men i en butik fanns det ett par bruna snörskor som jag provade. Expediten frågade om de passade och jag sade jojo, fastän jag krökte tårna. Jag gick med dem, men var nog ibland tvungen att åka på en väns pakethållare för att jag inte kunde gå."
Märtha

Publicerad 13.09.2013 kl. 13:10

En brudklänning som går i släkten

"Jag sydde upp min brudklänning hos en sömmerska i Hangö. Det var jobbigt, man måste prova och prova. Den var lång och hade moderiktiga holkärmar, och till det långa handskar. På vänster handske var ringfingret uppsprättat så att man skulle få på vigselringen. Det här var 1952. Jag minns att de där handskarna satt väldigt tätt på handen, att man var tvungen att trä på dem finger för finger. Tyget hade jag handlad under disk, tyger köpte man på kort då. När man handlade under disk var man väldigt tyst, och så kom handelsmannen och visade vad han hade. Man skulle nog vara lite bekant med handelsmannen, annars gick det inte. Till brudklänningen hade jag min mammas gamla långa slöja. Det gick ett rykte på stan att den hade fastnat i mattan på väg upp till altaret, men det stämde inte. Min brudklänning finns ännu, den har kortats av och färgats ljusblå. Den går ännu i släkten, nu tror jag att den är i Norge eller Belgien. Den har använts vid några dop, och jag tror att den kommer att användas vid dop snart igen."

Märtha

Publicerad 13.09.2013 kl. 13:06

Om riktigt obekväma strumpor

"Man grät ju varje morgon när man drog på sig de gråa stickiga handstickade strumporna som gick ända upp på låren. Man fäste dem i livstycket med knappar. Livstycket var av linne."
Ethel

Publicerad 13.09.2013 kl. 13:04

En konfirmationsklänning som väckte uppmärksamhet

"Min faster var sömmerska och hade bott i Amerika. Då jag konfirmerades var det svårt att få tag på tyg, men hon hade med sig ett fint vitt tyg från Amerika. Ofta köpte man ju tyg under disken då – på svarta börsen. Det var inte tillåtet, tyg var på kort. Klänningen var väldigt vacker och enkel, och väckte uppmärksamhet. Det var ett tjockt vitt tyg, lite som prinsessorna har i dag. Samma faster sydde en blå klänning åt mig som jag skulle ha då jag började sjuksköterskeskolan. Jag tvättade den och strök den, men järnet fastnade i tyget. Jag vågade aldrig berätta det för henne, och var så rädd att hon skulle fråga mig hur klänningen passade."

Ethel

Publicerad 13.09.2013 kl. 12:58

Favoritkjolen

"En sommar var vi på utflykt till en ortodox kyrka i Fredrikshamn. En flicka vid dörren sålde souvenirer och vykort, och hon hade en så fin fjärilsmönstrad klänning som jag berömde. Något år senare hade min dotterdotter Fredrika på sig en så fin kjol, och jag frågade henne var hon hade köpt den. Den är vintage sade hon, jag visste inte vad det betydde, men det var en kjol i samma snitt som de vi hade på 40-50-talen. Jag gick sen till en vintageaffär här i Åbo, och det första jag såg var den här kjolen, men exakt samma mönster som klänningen flickan hade i Fredrikshamn. Jag köpte den på stubinen."

Solveig

"En vän frågade om jag har räknat fjärilarna, men det har jag nog aldrig gjort."

Publicerad 12.09.2013 kl. 16:57

Mitt favoritplagg

"Jag har en Vuokkoklänning, vit med svart mönster, som jag köpte för 40 år sedan. I dag är den fortfarande lika snygg. Jag köpte den i Åbo, den är väldigt vid i modellen, det var i mode just då. Min man var med som smakråd och berömde den, så jag köpte den. Det har han slutat med nu – att berömma mina kläder. Det är den klänningen i min garderob som jag fått mest beröm för. Ett annat plagg i min garderob som jag har fått mycket beröm för är en Marimekkoblus, ibland hittar man plagg som passar väldigt bra."

Inger
 

Publicerad 12.09.2013 kl. 16:56

Återfunnen ring


"Jag hade en ring av smyckesdesignern Björn Weckström. Vi hade varit på landet och jag märkte att den var borta, så vi åkte tillbaka för att leta, jag lovade barnbarnen 100 mark om de hittade den, men den var försvunnen. Jag älskade verkligen den där ringen, så jag fick en ny av min man. Efter två år hittade mitt barnbarn ringen i en låda under diskbänken."
Inger
 

Publicerad 12.09.2013 kl. 16:53

En återfunnen brosch

"1956 var min man i Rom, och när han kom hem fick jag den här broschen som förlovningsgåva. En dag när jag gick från tandläkaren till jobbet tappade jag bort den. Jag ringde min man och grät, bad honom att gå samma väg och söka efter den. På vägen såg han något som glimmrade på trottoare, och efter det har jag varit så öm om den här broschen."
Solveig

 

Publicerad 12.09.2013 kl. 16:44

Mura skorsten i frack

Om att använda slut kläder som blivit omoderna

"Jag murade en gång en skorsten i frack. Fracken hade blivit utsliten och omodern. Muraren sade att han aldrig haft någon med sig som murade skorsten i frack. Den blev nog ännu mera utsliten av allt det där murandet. Jag är inte så intresserad av kläder, ärvde mest kläder av min storebror när jag var liten. Jag använder mera sportiga kläder, även om jag inte sportar så mycket. Eller jag spelade nog tennis i dag, om man nu kan kalla det tennis ... Men min fru, som var mannekäng för ett företag i Schweiz, var mycket intresserad av kläder."

Om kvinnor och smycken

"Min frus farfar var juvelerare i St Peterburg. Han lämnade staden under revolutionen, och simmade med ett urval smycken i ett knyte på huvudet över gränsen till Finand. Hans dotterdotter, min fru, fick en ring som var med i det där knytet och som betydde mycket för henne. Till min fru köpte jag en liten diamantring från Amsterdam i slutet av 60-talet, den gav jag till mitt barnbarn då hon blev student. Hon blev mycket förtjust."

Alf

Publicerad 12.09.2013 kl. 16:37

Vi är Årets modegärning 2013!

På Nöjesgalan 5.12.2013 fick vi pris för "Årets modegärning". Oerhört roligt och hedrande: tusen tack för nomineringen och tack till alla som har röstat på oss!

 

Vi är nominerade för pris!

Vi står som nominerade för "Årets modegärning" i Nöjesgalan 2013. Oerhört roligt! 
Här finns länken där du kan kolla in nomineringarna och rösta på din favorit (hoppas det är Modeminnen!).

 

Om bloggen Minnen i mode

Finns det minnen i plaggen du har på dig? När har du haft som roligast i favoritklänningen? Vilket plagg i garderoben har lappats mest? Hurdana reaktioner har du fått på den röda hatten? I vilka städer har skorna promenerat?

Modeminnena här på bloggen är insamlade i samband med diskussioner med boende på tre äldreboenden i Åbo. Bloggen är en del av projektet Seniorkultur, och kommer att uppdaterad regelbundet. Prenumerera gärna!

Ta gärna kontakt om du har frågor, kommentarer eller andra synpunkter på bloggen!
Kontakt fås t.ex. genom att e-posta johanna.slotte(at)abo.fi.

 

 

 

Senaste kommentarer

16.12, 08:33Vuokko-klänningen av Helen
10.12, 21:51Mingelparty av Kugge
09.12, 15:59Vi vann! av Helen
06.12, 21:49Vi vann! av Satu